Nu går det inte skjuta bort sanningen....
Jag har inte haft kraften att förstå vad som hänt min mamma.
Jag var tvungen att lägga det åt sidan ett tag.
Men nu står det klart framför mig, nu går det inte hålla tillbaka.
MIN mamma har fått ALZHEIMERS och VI har en jobbig tid framför oss.
Just nu verkar mamma ganska lugn, nu finns det ett ord en diagnos.
En dag i taget, läser om sjukdomen, gråter, läser om anhöriga, gråter,
försöker att inte vara steget före mamma. Jag menar, hon är ju fortfarande
hemma, har börjat sina mediciner, väntar på hjärn röntgen för att där få
veta hur långt sjukdomen är gången.
Jag tänker på pappa, pappa som får hålla i allt där hemma. Han som inte är
den som pratar eller visar känslor. Oh.... hur ska allt bli.???
Jag fattar inte !!!!!!!!!!!! Varför????????
skriven
Åh Jaana!! <3 Vad du får gå igenom mycket. Förstår att du har toppar och dalar och det är ju inte så konstigt så mycket som du har runt dig.
Kramar i massor!