Mina tankar, mitt liv

Min blogg är inte så jä..... upplyftande just nu. Men så är det.

Fast det här är ju mitt LIV och min blogg handlar om mitt liv.

Såklart är det mycket sjukdoms snack just nu, men va tusan

jag är ju sjuk.

 

Maken har åkt till huvudstaden för jobb några dagar. Jag är livrädd men TUFF.

Inte ska han behöva vara hemma och PASSA mig,,nä. Det här ska jag fixa,

finns ju telefon, finns ju vänner, finns ju grannar.

 

Världen är just nu som ett stormande HAV, ibland lugnar det sig lite, men så tar det fart igen.

En dag i taget och jag hoppas att det inte är ett SKOV jag går in i. Jag hoppas att det var ett

anfall och nu jobbar balans organen med att ställa allt på rätt köl igen.

 

Sist jag hade mitt SKOV höll det på i 1 år, i  1 år vänner. Tänk dig att gå på en båt i ett år,

och det stormar. Ibland så mycket så man faller. NEJ tack, nej tack , åter NEEEEEJ TACK!!!

 

Försöker släppa , försöker vara här och nu.

 

TACK alla som peppat mig , som tänkt och tänker på mig. Ni vet inte vilken tröst det är att se att nån har skrivit några rader hos mig. JAG blir djupt berörd av allt stöd.

 

Nu måste jag läman datorn, detta är nämligen också ett problem, jag kan inte sitta för länge, jag kan inte läsa för mycket för då börjar jag må illa och blir yr.

Men jag försöker följa alla bloggar, kanske jag inte skriver men jag läser !!!