Ja, inte är det lätt att prioritera. Jag kämpar ständigt med att lära mig LYSSNA på mitt inre. HÖR jag på riktigt vad mitt inre säger!
Är det bra att lyssna för mycket, är det bra att bara köra på. Är det bra att ta ett steg tillbaka, kommer jag igång igen då????
När man har sjukdom i bakfickan, måste man lära sig att leva med den med sig hela tiden. Ibland går det. Men när sjukdomen är i full blom.......fy fan (sorry ordval) jag blir så ARG inom mig. Ni skulle bara veta vilka diskutioner det förs inne i mitt huvud..
Jag KÖR nog på för hårt när jag är i ett skov.... men det är ju för att jag vill INTE känna, jag vill inte stanna upp, jag vill inte LEVA MED SJUKDOMEN.
Detta blir kaos i mig. NU när jag kommit igång med träning 2 gånger i veckan, nu när jag bestämt att mitt liv börjar efter 50!!
Nu när jag är så "jävla" duktig!!!
IDAG... idag fick jag det bästa samtalet med min sjukgymnast, IDAG såg jag mig själv i speglarna när vi satt och pratade. IDAG förstod jag att jag lyssnat på ALLA som sagt hur DUKTIG jag är... även jag själv har sagt det. MEN IDAG..... förstod jag !! Jag har inte sagt det till mig själv på RIKTIGT, jag har inte menat det på RIKTIGT!
För då kommer barnet i mig fram. Som barn fanns inte detta ord....DUKTIG. Jag har ständigt fått kämpa för att få bekräftelse, bli sedd !!
Så när jag blir sedd idag....... förstår jag inte det ! Jag kan inte bemöta det! Utan jag tänker ... det finns nog något nytt jag kan göra, som blir ännu bättre.
Min sjukgymnast förstod detta idag också, vi pratade om det och han "ville backa lite med träningen" . Han kände att han kanske också tyckt och tryckt på lite ... men han visste ju inte allt om mig och mina inre demoner.
Så nu.... nu måste jag SE mig i spegeln varje gång jag kommer till gymet och verkligen SE mig !! Och säga till mig själv med mening..... FAN va bra att jag tog mig hit!!
Sen är inte målet att jag ökar KG på vikter, orkar fler KM på crosstrainern på kortare tid, MÅLET är att jag är DÄR!
Så NU är jag här.. vid datorn och skriver av mig precis vad jag känner.
Det är också en del av mig....att få skriva av mig. Ibland något rörigt och suddigt.
Ibland med bara bilder. Det är vad som känns rätt just då!
Ibland flera inlägg om dagen , ibland flera dagars uppehåll.
Min blogg är min papperskorg på något sätt. Väldigt skönt att ha en sådan papperskorg.
Positiv/negatid papperskorg! ♥
Nu ska jag fira min träning med en väldigt GOD sak och jag förtjänar den också!!!
skriven
Du har så rätt i det du skriver. Är precis likadan. Kramar!! <3