Jag ser en väg... jag ser flera vägar... ?!
Såklart är livet en lång lång väg, ibland är det lätt att ta sig fram , ibland svårt.
Visst har jag sååå mycket att se tillbaka på och vara TACKSAM, se här och Nu
och även då vara sååå TACKSAM.
Jag kväver mig själv just nu med just detta.... hela tiden försöker jag tänka på saker jag ska vara glad för, se det positiva, lyfta det positiva , höra det positiva, gå den POSITIVA VÄGEN.
Men inne i mig är det en dimma, ett mörker, så mycket oro och smärta.
När Du ser på mig, kanske Du ser något helt annat. Känner Du mig kanske du ser igenom mig. Läser du om mig kanske du ser nått annat eller inte förstår alls vad jag menar/tänker/säger.
Jag skriver NU rakt ifrån hjärtat, jag tänker inte läsa om , jag tänker inte skriva om (skiter i stavfel eller ord som inte borde vara där) JAG måste bara HÄR och NU få skriva av mig,,, skriva skriva skriva.
Jag jobbar och kämpar med att JUST lyssna till MIG själv, tro på att JAG tänker
rätt, gör rätt, kan!
En del som känner mig vet, en del som känner mig kanske inte förstår alls vad jag menar.
En del tycker nog att jag kan ta och rycka upp mig lite nu!
DET TYCKER JAG VARJE DAG!!
Skärp DIG, sluta grubbla, sluta bry dig, gör nått, säg nått, o s v......
Jag pendlar så snabbt mellan...... skratt.....tårar....panik..skratt igen..lugn...oro... Det går liksom i 100 km , hela jag är som en tickande bomb.
Måtte den inte smälla!! För vad händer då!?
Ibland,,,ibland tänker jag såhär.
NÄR mår jag som bäst just nu? Jo,,, när jag står på crosstrainern och får trampa av mig, när jag sliter i gymet och när jag trampar vatten/joggar i bassängen...DÅ finns inget av allt det jag skrivit.
Vägen till gymet är sååå tuff,,innan jag är där. MEN när jag väl ställer mig på crosstrainern då är jag bara en kropp som ska få ur sig all oro, ångest, sorg, o s v. Då känner jag mig lugn. Pratade med min sjukgymnast om detta igår, vi kom fram till att jag ska prova på att SLÅ lite på den Stora svarta säcken som hänger i taket.... SLÅ SLÅ SLÅ ut mina känslor.
Men försiktigt , så jag inte får ont. För någon annan får inte ont..de är ju bara en stor svart säck. =)
Så nästa gång jag tar mig till gymet, då ska jag SLÅ, slå slå och slååååååååååååå!
Jag går på samtal sen en tid tillbaka, efter samtalen känner jag LUGN. Men det väcker mycket saker som gör att jag kanske tänker ännu mer, känner ännu mer, minns ännu mer saker som jag kanske inte alls vill minnas. Ja, trots det så mår jag bra av samtalen. Så jag har just nu 2 saker som gör att jag håller mig över ytan....träning och samtal.
Jaha..... nu har jag tömt, det som kom över mig precis här och nu.
MIN blogg är min bank och PAPPERSKORG.
Några av er säger: "Glädjen är större än sorgen " och andra säger: "Nej, sorgen är störst".
Men jag säger att de inte kan skiljas åt.
Ord av: Kahlil Gibran
skriven
Är själv i en svacka som jag försöker ta mig ur... Inte lätt... Men skam den som ger sig....
Stor kram 💜