Vid min dator....

 
 
Jag sitter vid datorn och känner att jag skulle behöva skriva av mig. 
Ska jag skriva, var ska jag börja, vad är viktigast att få ur mig JUST NU.
Ännu mer av tankar fylldes  i mitt huvud efter samtalet med mammas boende nu på morgonen.
Ett möte är bestämt där vi kan prata mer om allt som hänt och händer eller inte händer o s v.
Ja, snacka om att det hela tiden sker nya saker i livet.
Somliga säger väl: Det är ju så livet är.
OK... de köper jag. Men det ÄR lite för mycket. (för mig)
 
Mitt i allt detta FÖR MYCKET oroas JAG av att människor kanske inte förstår mig,
min situation,
varför jag inte kommit igång efter ganska lång sjukskrivning nu.
Fick en märklig komentar igår:  - Har du vilat dig nu under sommaren, så du kan börja jobba?
Först blir jag bara så arg/ledsen. Men sen när jag tänkt efter. 
De människor som just säger dessa konstiga saker vet ju faktiskt inte ALLT om mig och mitt liv.
Det gör inte änns en del av mina nära vänner, ett fåtal vet om allt som skett/sker.
 
Att lyssna och vägleda andra människor har jag kraft till.
Men att vägleda mig själv, det funkar inte.
Jag försöker.
Jag försöker sortera och göra små mål som jag ska följa.
Men de går inte. 
Känns som jag är i ett ekorrhjul
 
MEN det kanske är så...att jag ska vara i det där hjulet lite... 
Det kanske är en process !
Så kanske det är???
 
Undra vad grabben som brukade ligga bredvid mig vid datorn skulle ha sagt??
 
♥ saknar saknar saknar Dig♥
 
 
 
Nu avslutar jag med några ord från en av böckerna i min lilla bokylla.
Delar och menar varje ord!
 
Långt borta

När man är sjuk eller ensam eller bara förvirrad kan man stå ut genom blotta vetskapen om att man har vänner. Kanske kan de inte göra ett dugg för att hjälpa, men de finns där och det är tillräckligt.
Vänskap förstörs inte genom långa avstånd eller av att åren går, inte av krig eller fångenskap, inte av lidande eller tystnad. Det är just under dessa förhållanden som vänskapen blir innerligare och slår ut i blom.
 
 
 
 
♥Jaja♥