När marken liksom bara försvinner....

... och allt är svart och tomt.
Så blev det för mig idag.
Jag orkade inte längre hålla huvudet/nästippen över ytan.
En liten sak, fick allt att rinna över.
MEN tack du lilla sak för att Du kom just då, just idag , på morgonen, hemma i min trygga vrå.
Då kunde jag släppa och låta det komma.
Så mycket tårar har jag nog inte fällt på väldigt länge.
Efter det tog jag mig i samman och ringde om en tid till min läkare.
Nu har jag varit hos henne, nu har jag fått bekräftat, jag är inte knäpp , jag är inte allvarligt sjuk.
Jag är bara totalt slutkörd av allt som hänt de senaste 6 månaderna.
NU orkade inte min kropp längre.
Jag ska försöka "läka nu"
Jag ska försöka känna vad JAG vill göra
Jag ska försöka börja tro på framtiden igen
Jag ska försöka bara VARA utan dåligt samvete
Jag ska VILA
Jag ska bli GLAD IGEN ♥
Tids nog ......är jag där

♥ Jaja


.

Kommentarer:

1 Åsa Andersson:

En stor varm kram min vän 💞

Svar:
Jajas Blogg

Kommentera här: