Mina tankar, mitt liv

Det är NU vi ska skratta och le,

det är nu vi ska jubla för våren är här.

Det är nu vi redan glömmer att se,

och börjar längta efter sommaren.

Vi skyndar våra sinnen, 

vi glömmer att stanna och vara i stunden.

Jag försöker verkligen, jag stannar och jag fotograferar,

 jag återser allt i bilden när jag kommer hem.

Men allt det vackra gör också ont,

det är liksom skört att se på.

Varför?

Jo för tiden går så fort, livet rinner ur mina händer.

Jag vet inte när det tar slut, det vet vi inte.

Men jag känner , att tiden är korta NU , tankarna djupare,

än när man var barn och yngre.

Vi undviker att prata om det, vi är rädda för att blotta vår rädsla för tiden som går så fort.

För nån gång är nog alla rädda för det, att tiden rinner iväg för fort?!

Är du?

Jag vet inte om jag lyckats förmedla det jag sitter och känner just nu,

men vad gör det. Jag skriver för att jag behöver skriva, och Du läser om Du vill.

 

Haft lite sömn inatt, haft mycket smärta, haft en dag med mycket tankar.

Jag kämpar verkligen med att försöka vara positiv, här och nu, en dag i taget.

Men idag...... är det lite svårt.

 

kram och kärlek mina läsare och vänner.