Liten flicka på berget....

Jag minns inte när min morbror tog det här fotografiet, men jag har många bilder som han tagit på mig.
Han bodde hos oss en tid i Sverige , Alingsås.
Han hade råd med en kamera , det hade inte vi.
Jag minns att JAG tyckte om att han tog bilder på mig, jag minns att han lyssnade på alla mina sagor som jag hittade på, han lyssnade på mina sånger jag sjöng med egen text och melodi. (som handlade om min vardag)
Jag minns att jag var så glad att han såg mig, att han ville vara med mig.
Det finns många bilder just på detta,,,,när vi är på lekplatser, i skogen, i lilla parken med getter och ankor och andra fåglar.
Jag var så liten då, men jag minns värmen jag kände, hur glad han gjorde mig ♥ 

Fast här...på den här bilden ser jag inte glad ut. Tror nog att jag är lite rädd, sitter på ett berg.
 Ser ganska högt ut och träden bakom mig vittnar om att det är ett stup .
Så det är nog inte konstigt att jag ser rätt koncentrerad ut, gäller att sitta still. Det var nog bara då jag gjorde det, vet att det fanns mycket spring i mig som liten. 
 
 
En bild på mamma och pappa och lilla mig....jag sitter i vänstra hörnet och tittar ut. Även här är jag ganska bekymrad, tror nog att jag väntar på ankorna, jag älskar ankor. ♥
Men jag var också en liten tänkande flicka redan som liten, så jag önskar att jag kunde läsa mina tankar NU, vad tänker jag på denna bild?
 
Va rädd om er vänner..... Kram Jaja♥