Magisk....
Just nu har jag inte så mycket skrivlust , men jag måste trots det dela med mig av kvällspromenaden som Lasse och jag gjorde nyss.
Himlen förtrollade oss, vi stannade flera gånger och fotograferade .
I dessa tider då allt känns oroligt måste man försöka se det som är vackert och bra.
Vi pratade om sådant under vår promenad, minnen som väcks av olika saker.
Jag såg skogsbacken som lystes upp av solen och jag fick ett starkt minne i mitt huvud.
När jag och morfar sitter och metar på berget i skärgården (skalleri, Finland). Solen går sakta ner och man njuter av strålarna som lyser starkt i ögonen, klippan som blivit uppvärmd av solen under dagen, knotten som surrar och bits
(hihihih) morfar som sitter bredvid med ciggen hängande i mungipan, nynnar på en trudelutt , hjälper mig att kasta ut metet som han precis lärt mig hur man trär på masken. För ska man fiska, då ska man också kunna kroka mask. Där sitter vi sida
vid sida, jag och morfar. Jag sitter och lutar mig mot honom och är så trygg.
Allt detta kom som en film i mitt huvud när jag såg skogsbacken i kvälls solen.
Jag är glad för att jag fick uppleva så fina veckor i skärgården som barn, så tacksam för att jag hade en så fin morfar, han var så lugn och så trygg och han älskade oss barn.
Och vi honom.
Tänk så mycket man kan minnas av att se en skogsbacke i kvälls sol.
Kram
Va rädda om Er
Jaja