Min Mamma ♥

 
 
Jag längtar efter min mamma, jag längtar efter våra stunder.
Min mamma och jag kom varandra så NÄRA det sista året, 
Min mamma och jag har ALDRIG varit så nära varandra, någonsin.
Fast min mamma inte kunde prata det sista året, fast det bara kom ljud.
Så kom vi så nära varandra.
Ja, jag har nog aldrig förstått min mamma så mycket som jag förstod henne NU, det här sista året.
Jag ville så gärna få lite mer tid, få vara "barn" i mammas famn när hon kramade mig .
För jag kände verkligen det,
att NU är jag det där barnet som så länge har längtat efter 
hennes famn , trygghet och tröst.
♥Hon tröstade mig, hon bekräftade , hon gav kärlek.
För jag kände verkligen det , fast hon var så sjuk i sin Alzheimers , sin canser.
Den sista veckan vi hade tillsammans, när vi ALLA visste (mamma också) att det snart var slut.
Den veckan var den finaste veckan jag och min bror haft med våran mamma.
Kommer ALDRIG glömma den♥
 
 
Jag läser ur min bok: Ta Dig tid att sörja.
 
" Ibland kan din sorg bli så överväldigande därför att den omfattar den
undangömda sorgen från andra, tidigare förluster i ditt liv. 
Tillåt dig att känna smärtan av de förlusterna också."
 
 
 
När jag läst dom raderna faller mina tårar och jag märker att jag sitter och nickar. För så är det ju, nu först släpper sorgen efter pappa som lämnade oss hastigt förra året. Nu sörjer jag dem båda, en sorg som blir ett .
Imorgon ska jag nog ringa prästen som hade både pappas och mammas begravning, 
jag behöver få prata om sorgen.  Tur att det finns människor som finns för oss i sorg♥
För vi behöver få prata med någon som inte har några band med oss liksom, som inte känner oss som sörjer , samtalet blir annorlunda, för mig är det så, jag vågar blotta hela min sorg, håller inte tillbaka.
 
♥ 
Nu ska jag krypa upp i soffan och  bara vara i stunden.
 
KRAM och va rädda om Er.
Jaja
 
 
 

Som i en dimma....

....så känner jag mig
.....så är det t o m utanför mitt fönster, en tät dimma
Men hallå där,,upp med hakan. Det blir ju inte bättre
med så mycket dysterhet.
En röst i mig knackar på mitt inre
Fast det är inte så lätt
Det gör så fruktansvärt ont .
1 månad av saknad
Mamma DU är så saknad.
♥♥♥

Sorg och tomhet,

✨❄️✨😢
En vecka har gått sen Du somna in lilla mamma.
En vecka med så mycket känslor .
En vecka och jag förstår och sedan förstår jag inte
Ska vi aldrig ses igen
Ska jag aldrig få hålla din hand och du min
Ska jag aldrig få se den glädjen som du visade varje gång vi sågs, som fick mig att känna mig så älskad av Dig❤️
Vi visste redan veckan innan, att nu lämnar Du oss snart, men de två veckorna gick så fort.
Vi är så tacksamma att vi hann ge och få så mycket av dig den sista veckan fast Du va så trött. Oh va du gav oss kärlek mamma. 
Så mycket kramar och klappar, så mycket Du försökte säga fast det bara var ljud, men Vi förstod dig ändå ❤️
Nu ska jag/vi försöka förstå och lära oss att gå vidare utan dig och pappa. 
Jag stod i skogen igår och vände min blick upp mot himlen, tog bilden och förstod varför jag skulle titta upp just där och då, SÅ vackert🙏❤️❄️ Så tröstande , för visst tittade Du och pappa ner på mig just Då🙏❤️
Jag hoppas att det va så, för jag kände sån värme och tröst just då.❤️ (null)
 
❤️jaja❤️
😢

Liknande inlägg