Mina tankar, mitt liv

 

 

Jag är en liten känsloBomb , har väl alltid varit det. Ser och tar in och KÄNNER.

Ibland får bilden förtur, hihihihi. Igår blev det så. Jag hatar när det blåser, verkligen . Men när jag kom hem bestämde jag mig att förmedla min känsla ,,,,,fast vända den till något bättre. Så blev den här teckning till på ca 5 min. 

Kändes bra efteråt. 

 

Jag lider just nu av en smärta i min kropp som vänder mig till den där mörka och sorgsna personen. FÖRSÖKER verkligen se det goda i tillvaron, det fina, det som gör mig glad. 

Men bakom allt det far en massa tankar upp, katastrof tänkande, saker som KAN hända och hur ska jag lösa/fixa det. 

Så jobbigt.

Dom tankarna kan jag inte få ner i bild. Men det är nog inte meningen heller, utan jag ska vända dom till en bild som är positiv och lugn istället. Så är det nog.

När jag var barn ville jag bli sedd. Kanske det inte fungerade så bra hemma. Men jag fixade det ändå. Jag älskade att sjunga, hittade på egna sånger och kunde gå runt till grannar och sjunga. Jag ritade och lämnade mina teckningar till alla som ville ha. Oftast prinsessor som också hade en berättelse bakom sig , som jag gärna berättade om. 

Älskade att berätta egna sagor.  Satt gärna i nåns famn, även om jag inte kände personen så mycket.  Bara det fanns tid till mig och mina berättelser så var jag glad.

 

När jag gick i skolan hade jag det ganska tufft. 

Ämnen som jag fixade var, musik, teckning, gymnastik , att skriva uppsats (fast det var mycket stavfel). 

Hemkunskap var inget problem för mig, jag har fått hjälpa till hemma från tidig ålder. Tvättstugan fick jag boka själv till min tvätt från jag gick i 6:a. 

 När nån förklarar saker för mig och visar hur det ska göras, då fixar jag det . Men fortfarande har jag svårt för att läsa till mig kunskap.  

Jag har skämts för det hela mitt liv, försökt dölja det. Men tror inte jag lyckats så bra.

Idag vågar jag säga ... jag förstår inte, ,,, vad betyder det ordet du säger,   O s v...

Vart vill jag komma med detta, jo jag vill bara säga att jag är fortfarande gör samma saker som barnet Jaana  . Fast jag sjunger inte längre för mina grannar. Sången har jag lagt på hyllan. Känns som jag inte kan sjunga längre. Sätter mig inte heller i knät hos vem som helst 🤣, 

Men teckna, lyssna och ta in och försöka göra någon glad då och då det fixar jag / gör jag gärna.

 

På tal om vänner så fick min vän marie en teckning av mig idag. Vi har visst varit vänner i 2 år enligt FB.  Fint med vänner. Så tacksam för alla jag har. 

 

Kram på er alla vänner

Önskar er en  fin dag

Jaja