Mina tankar, mitt liv

Efter 8 tuffa dagar har livet börjat igen.

I 7 dagar fick jag ta spruta på mig själv ( blodförtunnande )

Jag HATAR sprutor , men måste man så måste man.

Nu är det gjort. Nu börjar jag känna mig piggare och imorgon ska jag ta bort förbandet som är över hela magen (bikinilinje)

Jo men numera får man vara sin egen sköterska , medicinera, ta sprutor , fixa förband o s v.

Jag har känt mig ganska övergiven av vården , 

och ensam i denna långa process innan operationen blev av.

Bollats hit och dit, 

ingen som riktigt stöttat i vården eller förklarat saker för mig. 

Väntat på operation i 4,5 månader.

Vid operations dagen var jag också väldigt ensam i hela processen. 

Alla pratade mycket över huvudet på mig, ingen lugnande fast jag sa att jag sa att jag var orolig.

Ja, sen vaknar man 2 timmar efter operation och från och med då fick jag känslan att dom ville få hem mig så fort som möjligt. 

Speciellt sjuksköterskan på avdelningen. Så jag gjorde som jag gör när jag hamnar på sjukhus, jag nickar och niger och gör som dom säger. 

Helt klart, jag kom hem FÖR TIDIGT.

Ett dygn efter buk  operation   . (Torsd-hem fred. 12.30)

  

Men men , nu är jag lyckligt lottad som har en man som hjälpt mig och skött om mig .

Fick bättre smärtlindring efter 2:a samtalet med avd på söndagen.

Så nu har kroppen gått ur chock och börjat läka🙏

Idag har jag t o m suttit ute och tagit lite solenergi 💛

Varit på en kort promenad ,  väldigt kort men dock en promenad 👍🏼

Tacksamhet, ja det ordet finns i mitt huvud hela tiden.

För min fina man som finns i vått o torrt

För vänner som hört av sig

För att jag är en sån kämpe 💪🏼✨

Imorgon är det fredag , det firar jag med alkoholfritt vin

Hemmagjord pizza

Och lite godis.

Mmmmmm längtar till imorgon 🤣♥️ 

Här ser Ni tjejen som funnits vid min sida hela tiden

Hon har vakat mig🙏♥️

Älskade Nelly♥️

Kram från mig♥️

Jaja