Med blandade känslor....
.... räknar jag ner till Torsdag (12/3)
Så länge som jag har väntat på att få denna operation gjord.
För länge. Har nog aldrig haft så mycket ångest inför en operation.
Förmodligen just för att jag fått vänta så länge.
Jo , men jag vet. Dessa operationer görs dagligen. Duktiga kirurger o s v.
Men det hjälper inte just nu.
För just nu, är jag så rädd och orolig.
Ena stunden tänker jag, SLÄPP alla tänk om. Släpp vad som kan hända sen.
Jag kan ju inget göra, jag måste bara lita på att allt går bra och att min rehab
går bra.
Sen vänder dom kloka tankarna och oros tankarna tar plats. Och dom mina vänner dom har den största platsen just nu i mitt huvud.
Ångest för att bli sövd, ångest för att inte vakna igen, ångest för att jag är ett kolli när jag vaknar, ångest för att jag inte ska orka säga vad mina behov är/mer smärtlindring os v.
Ångest för att min övriga kropp kommer slå bak ut (muskler o leder som just nu värker nått så in i den)
Ja, jag är helt enkelt LIVRÄDD.
Jag längtar till den dagen jag kan sitta här och skriva att allt är över och att nu blickar vi framåt.
Jag längtar tills den värsta smärtan är över.
När det blir för mycket , när tankarna tar tag för mycket. Då lägger jag mig i sängen och ANDAS lugna andetag, lyssnar på avslappningsmusik, klappar Nelly som troget ligger vid min sida när jag är orolig.
Hon känner direkt när jag blir orolig. Kommer till mig och puffar och vill att jag ska klappa henne. Hon brukar också KNORRA,,,prata med mig. Ett ljud som hon inte har annars, intressant.♥
Nästa vecka ska Nelly bo hos oss några dagar, det blir bra för mig. Lite sällskap på natten när man inte kan sova (för just nu är nätterna mer vakentid än sovtid.)
Härom kvällen tog jag fram mitt lilla skiss block och ritade en liten teckning.
Tycker om den mer o mer när jag tittar på den.♥
Det känns så stort allt just nu,,, det känns så svajigt, jag känner mig så liten.
Så kom bilden till.
Så , nu har jag skrivit av mig lite, det är skönt.
Kanske inte så roligt att läsa, men jag skriver för MIN skull så är det.
Slutar med några ord ur en bok som jag läser ur ibland
Vill dela dom med Er♥
skriven
Min vän, jag förstår din oro och det är ju alltid INNAN det händer som oron är värst... när man är där och det drar igång, känns det oftast bättre... Och du har ju haft/har ett långt ’INNAN’...! ♥️ Men det kommer gå bra! 🥰 Såklart! Sen när du återhämtat dig, tar vi en dag på Himmelsby och firar stort! 😍 Kram och puss! Och trevlig helg! Pia ♥️